Introversion − en missförstådd superkraft

”Men du som är så social, du kan ju inte vara introvert!” Det här får jag ofta höra. Jag önskar att fler visste att introvert inte betyder att man saknar social kompetens. För det är ju tvärtom!

Så här är det för mig: Jag är som tjuren Ferdinand. Jag kan nöjt sitta under min korkek och lukta på blommorna. Jag har förmåga att vara närvarande, se och njuta av de små detaljerna. Därför behöver jag inte hela tiden vara ute och stångas med de andra tjurarna.

Min förmåga att vara närvarande och ta in omgivningen gör att jag är bra på att se andra människor. Min superkraft är just att möta människor, skapa förtroende och bygga relationer.

Den stora skillnaden på mig och en extrovert person är att när jag har träffat människor så behöver jag tid för mig själv. Tid för att landa, reflektera och bearbeta intryck, insikter och nya idéer. Det är så jag tankar ny energi. Och det är så jag kan komma med smarta idéer som min arbetsgivare kan ha nytta av.

Många tror att en introvert person brukar stå och gömma sig i något hörn. Men det behöver inte alls stämma. Jag kan ta plats, driva frågor och stå på scen. Men inte för att jag vill synas, utan för att jag har frågor som jag vill lyfta fram och driva. Jag önskar att fler människor såg styrkan i att vara introvert! 

Känner du igen dig i det här och ännu inte har läst Linus Jonkmans bok, Introvert – den tysta revolutionen, så kan jag varmt rekommendera den! Under de år jag har coachat personer som funderar på vad de egentligen vill jobba med, har jag sett att det finns en koppling mellan introversion och att vi hamnar fel i arbetslivet. Den här boken har hjälpt mig och många andra att acceptera och att vara oss själva. Och det är en viktig pusselbit för att trivas och känna mening i jobbet.